Nu har vi vant oss vid att kontanter och bensin typiskt inte är så viktigt eller typiskt inte är det bästa. En insikt från i somras var att för mig börjar kontor - såsom den centrala platsen för företaget där arbete primärt utförs - hamna i samma familj. Kanske är det fler där ute som har kommit fram till liknande slutsats att "remote-first" är att föredra även framöver?
Vi tar det från början, men först en “disclaimer”.
Context is king
Det jag skriver här gäller för en situation som liknar min, mitt sammanhang. Innan jag går in på min “spaning” för dagen så berättar jag lite mer om min situation.
Jag hamnar ofta och lätt i djupt fokuserat arbete och i långa perioder. Jag är åt det introverta hållet och får helt enkelt energi av att vara själv då och då. Jag har familj hemma så jag får mycket tid med andra människor varje dag.
Mitt företag (factor10) är ett konsultföretag i en kunskapsbransch och vi försöker vara extremt noga med att vårda vår tid. En typisk arbetsvecka innebär arbete med minst två olika kunder och typiskt (pre-covid) arbete hos kund i snitt 1-2 dagar per vecka (vilket jag alltid uppskattar mycket). Arbetet är nästan uteslutande teamjobb och dagligen pratar jag med minst tio olika personer i videokonferens.
Vidare så bor jag på landet, långt utanför storstadsregionerna. Boendeyta här är billigt och äldste sonen av två har flyttat så vi har gott om plats hemma.
Alltså, förmodligen en rätt speciell situation och därmed kanske speciella åsikter.
Kontanter och bensin
För ca 25 år sedan hade jag sällan med mig kontanter i vardagen, plastkort fungerade överallt. Utom när man ville köpa lite bullar till fikat hos en kund eller så, konditorierna var de enda ställena som bara tog kontanter. Idag är det svårt att använda kontanter.
För ca 15-20 år sedan tänkte jag att det nog någon gång skulle bli vanligt med alternativ till bensin och diesel för att driva bilen. Vätgas verkade vara ett intressant alternativ. Kanske el+batteri, men det lät där och då lite löjligt. Nu börjar det kännas märkligt att välja en fossildriven bil.
Mitt liv med kontor
När pandemin tog fart mars 2020 så lämnade vi våra vanliga kontor och alla övergick till att jobba hemma. Vi möblerade och utrustade för att ha bra arbetsplatser, men trodde där och då att det skulle gälla för något halvår eller så. Vi diskuterade när vi skulle skaffa kontor igen och var de skulle ligga. Ett och ett halvt år senare sitter vi fortfarande hemma.
Att jobba hemifrån är för mig personligen ingen stor omställning. Jag började med det för ca 30 år sedan och först för 15 år sedan vande jag mig sakta men säkert vid att sitta på kontor igen när vi startade factor10.
Under min tidigare sitta-hemma-period så fick jag väldigt ofta kommentarer såsom att “ja jag skulle aldrig kunna jobba hemifrån, då skulle jag städa, tvätta osv och inte få något jobb gjort”. För mig var det sällan något problem, jag var alltid fokuserad (ibland stressad) för att uppfylla löften jag ställt ut. Det var snarare oftast enklare att hamna i zonen - när tid och rum försvinner - när jag satt hemma själv än i andra miljöer.
Att huvudsakligen sitta på kontor de senaste 15 åren har definitivt haft sina fördelar. Det är t ex väldigt effektivt att samlas runt en utmaning i ett fysiskt rum och alla som behövs är i samma zon. Och hur många problem löses inte spontant vid fikabordet? Likaså, om man tycker att ett samarbete inte fungerar så bra som det skulle kunna med person på annan plats, då är det ju standardåtgärd att prova att jobba ihop på samma ställe några dagar förstås.
Men sedan vi lämnade kontoren så är också en mängd fördelar uppenbara… Den viktigaste är nog att upptagningsområdet växer för oss för att hitta de bästa framtida factor10-konsulterna. Vår nyaste kollega bor i Varberg, vilket är långt från något av de tre kontoren vi hade tidigare.
En annan möjlig fördel öppnar sig för individerna. Kanske det framöver blir vanligare att man vill bo på olika ställen över året. Kanske leva som nomad eller ha korta lägenhetskontrakt för att byta stad/land ett par gånger om året eller bo hos kompisar under några av sommarmånaderna? För vissa kan detta nog vara en intressant fördel. Fullt ös på jobbet, i övrigt optimering för vad man själv och familjen önskar! :)
Och nu när vaccinet börjar ha effekt och covid-risken minskar så är det också väääldigt roligt och kvalitativt att träffa kollegorna varannan vecka på våra tillsammanstorsdagar.
OK, inget nytt tänker ni nu.
- “Vad är det nya som har hänt som fick dig att skriva denna text?”
Över till spaningen.
Insikt (för mig)
På semestern i somras så körde jag ganska många rundor till Karlskrona och den staden är också en tänkbar plats för ett factor10-kontor. För mig personligen så innebär det en biltur på ca 20 km som tar ca 30 minuter dörr till dörr.
Trots semestertid och att tidpunkten för turerna varierade kraftigt, så hade jag en ständig och tydlig känsla av frustration. Varenda gång tänkte jag att det för mig vore fel att rutinmässigt lägga en timme om dagen för att ta mig till och hem från vårt eventuella kontor. Visst, jag kanske kan klara av några samtal i bilen och det är troligt att det dyker upp lite idéer när man låter tankarna flöda fritt. Fast jag föredrar att motionera eller bara gå en runda istället på den tiden. Idé-effekten blir typiskt större.
Sammanfattning. Med hemmakontor som min huvudsakliga arbetsplats sparar jag tid (över 100 timmar per år), frustration, miljö, olycksrisk, transportkostnad och till och med en bil utan att anstränga mig det minsta! I min kontext, så har jag svårt att få ihop logiken med att jag rutinmässigt ska köra till ett kontor. Blir det 15 år nu med “remote-first”? Vi får se, men för mig känns det nu lika fel att rutinmässigt åka till kontoret som att förlita mig på kontanter och bensin. :)
Nästa steg?
Avslutningsvis, hur kan vi behålla och öka gemenskapen i denna “nya” värld? Vi har lite tankar på området som vi kör, men också en ny och obeprövad idé som vi rullar igång med i höst… Mer om det när vi provat det ett tag. :)
This article was originally published on LinkedIn. Join the discussion and read more here.